söndag 15 december 2013

Julbrev till vänkretsen


Julbrev i december 2013 till Bokcaféets Vänkrets


Kära vänner!

Här kommer en hälsning och lite information från Österlens Bokcafé inför den instundande julen och det kommande året.

Vi kan se tillbaka på ett fint år med många besök, inte minst i samband med författarframträdandena under vårens Litteraturrunda och vid sommarens olika programkvällar. Också vårt sista evenemang med kvällsöppet under Österlen lyser i början av november blev välbesökt och uppskattat: ljusgirlanger tindrade, eldkorgar flammade och kaffe och indiskt chai spred ljuvliga dofter.

Föreningen Bokcaféets Vänkrets har nu drygt 120 medlemmar. Medlemskap ger rabatterat inträde till olika arrangemang och vinsten går till författararvoden etc. De som inte redan är medlemmar kan bli det genom att betala in 100 kronor på bankgiro 186-4990. Gamla medlemmar kan betala nästa årsavgift; ange medlemsnummer.


Nu får böckerna och Bokcaféet vila sig över vintern.

Vi öppnar tillfälligt under Konstrundan 18–27 april. Då inviger vi också Bokcaféets konstgalleri i det nyrenoverade svinstallet. Vernissage på långfredagen.
Nästa öppethållande blir sedan den 11–12 maj med spännande författarmöten som del av Författarcentrum Syds Litteraturrunda.
I juli slår vi upp portarna för sommarsäsongen, fyller hyllorna med böcker, ställer fram nybakta bullar och nybryggt kaffe och bjuder in till kvällsprogram i litteraturens, konstens och musikens tecken.
Mer information om program, öppettider, medverkande författare och utställare kommer så småningom på Facebook och bloggen och med epost.

I höstas kom min nya bok, ”Lilla Lis långa resa”, en spännande berättelse för barn och vuxna om strapatsrika vandringar och mystiska möten i okända djungler och öknar. Beställ från Bokförlaget Ganesha (se nedan) eller från de vanliga nätbokhandlarna.

Ni följer väl Bokcaféets adventskalender på Facebook. Varje dag presenteras en ny (eller rättare sagt gammal) reseboksklassiker med omslagsbild och citat ur texten. Man behöver inte vara Fb-medlem för att gå in och titta.

Tack för året som gått. God jul! Varmt välkomna till Bokcaféet nästa år!

Tomas



onsdag 23 oktober 2013

Bokcaféet lyser!


Österlens Bokcafé deltar i Österlen lyser 2013


Bokcaféet lyser!

Lördag 2 november 18-21

Eldkorgar, facklor, levande ljus. 
Indiskt chai, hett kaffe, valnötsbullar, överraskningar. 
Gamla och nya böcker till bra priser. Gratis inträde.



 Annons från På Österlen nr 3 2013.
 

Klockan 19: Boksläpp!

Tomas Löfström presenterar och läser ur sin nya bok ”Lilla Lis långa resa”, en berättelse fylld av mystik och dramatik, om strapatser och äventyr i främmande land, om rädsla, vänskap och längtan. Försäljning till premiärpris. Signering.



Bokcaféet rekommenderar kulturmagasinet På Österlen!

måndag 23 september 2013

En barnbok för vuxna?


Tomas Löfströms nya bok Lilla Lis långa resa finns nu att köpa/beställa på nätet (bokus.com, adlibris.com, etc), i närmaste bokhandel och, förstås, i Österlens Bokcafé, som håller öppet fredag-lördag 27-28 september kl 13-16 i samband med äppelmarknaden i Kivik.

Lilla Lis långa resa är en kapitelbok för läsare i åldern 8–12, men den är också tänkt att kunna läsas högt för mindre barn – huvudpersonen är kanske ungefär fem år – och därvid förhoppningsvis vara njutbar även för vuxna.
Kanske är den i själva verket rentav en barnbok för vuxna.
Berättelsen handlar om Lilla Li och hennes vänner – hennes storasyster Gullviva, Gullvivas kompis Lennart, katten Silketass och leksaksbjörnen Nalle Brun – som överlever en flygkrasch, tar sig fram genom ett okänt, främmande och mystiskt landskap på gränsen mellan verklighet och dröm och så småningom efter diverse öden och äventyr hittar tillbaka till ”civilisationen”.
Berättarperspektivet ligger nära huvudpersonerna och skiftar mellan dem. Språket är rakt och enkelt men väjer inte för svåra ord och komplicerade begrepp – alltifrån infödingar till Gud – eller dialoger och repliker på engelska, franska eller påhittade språk, som nog kan behöva förklaras och diskuteras.
Samtidigt som boken skildrar en strapatsrik färd med dramatiska och märkliga händelser i djungler och ökenbyar tar den upp existentiella frågor om liv och död, vänskap och längtan, ensamhet och ansvar, sociala orättvisor, religiösa frågeställningar, kulturella skillnader.
Men det är ingen pekpinnehistoria.
Lilla Lis långa resa är en mycket spännande berättelse, fylld av dofter och färger, där fantasin och det oförutsägbara hela tiden har tolkningsföreträde.

Österlens Bokcafé är öppet fredag-lördag 27-28 september kl 13-16.
Titta in en stund på väg till/från äppelmarknaden i Kivik! Kaffe, bullar & böcker som vanligt.
Och alltså: Tomas Löfströms nya bok, just levererad från tryckpressarna, till nedsatt specialpris!

Varmt välkomna!


torsdag 29 augusti 2013

"FORTSÄTT! VI ÄLSKAR DETTA!"


Kära medlemmar i föreningen Bokcaféets Vänkrets och andra besökare, intressenter, bokläsare och kaffedrickare på Österlen!

Som ni säkert noterat har bokcaféet stängt för säsongen.

Det har varit en bra sommar, men antalet besökare under normala öppettider har varit mindre än förra året. Kanske på grund av det fantastiska vädret, kanske därför att folk valt att göra sina besök i samband med programkvällarna (som inte erbjöds i fjol). Evenemangen på onsdagskvällarna har varit lyckade och välbesökta, drygt 30 besökare vid flera kvällar och 40 som max (Tagoreaftonen). 


Föreningen Bokcaféets Vänkrets, bildad i början av sommaren i syfte att stödja bokcaféet och i synnerhet programverksamheten, har i skrivande stund 124 medlemmar! Ledamöter av styrelsen har föredömligt ställt upp med bullbak, kaffeservering, insläpp och annan assistans. Man kan fortfarande bli medlem i Vänkretsen genom inbetalning av 100 kronor på bankgiro 186-4990.

Vi hoppas att bokcaféet ska kunna hålla öppet i vid Äppelmarknaden i Kivik sista helgen i september och kanske också i samband med Österlen Lyser i november. Visst vore det mysigt med lite boksamvaro och fika och tända ljus och skymningskurande när höstmörkret sänker sig över trakten! Öppethållandet kommer att annonseras både på bloggen och på Facebook. Håll utkik!

Och oavsett hur det blir i höst kommer vi att öppna portarna i samband med Konstrundan 2014, det vill säga vid påsken framåt slutet av april. Då tänker vi oss också en konstutställning. Konstnärens namn är tills vidare hemiligt. Och kanske har vi hunnit göra i ordning det gamla svinstallet, som konstannex till bokcaféet! Vi hoppas på sol och värme!

Och sedan, 10–11 maj, är det dags för 2014 års version av Litteraturrundan, som blev en sådan succé i april i år, inte minst här i bokcaféet. Programmet är ännu långtifrån spikat men kanske kan man tänka sig både ett par av författarna från i fjor och några nya.

Sommarprogrammen i bokcaféet 2014 är om möjligt ännu mer ospikade. Det enda som är bestämt är att tonsättaren Gunnar Jansson kommer hit och att han ska ha Niklas Törnlund som gäst, vilket bestämdes vid sommarens sista evenemang då Niklas hade Gunnar som gäst. Jag hoppas få höra den där sommarvalsen igen!

Tack alltså för 2013, och välkomna till bokcaféet 2014!

Tills vi ses härnäst kan ni ta del av följande sammanställning av svaren på den enkät om bokcaféet som man kunde fylla i den 24 eller 31 juli i somras, eller dagarna där emellan. Intressanta uppgifter, bl a att så många är permanentboende på Österlen. Och de spontana lovorden tackar vi förstås alldeles särskilt för!


*


Enkät om Bokcaféet

Sammanställning av totalt 25 svarsblanketter lämnade i samband med onsdagsprogram 24 och 31 juli 2013. Blanketterna oftast inte fulständigt ifyllda.

1) Hur fick du information om Österlens Bokcafé?
Notis/artikel i YA 2, ÖsterlenMagasinet 4, Vad händer 0, Annan tidn 0
Affisch. Var? Simrishamns bibl 2
Facebook 2, Blogg 0
Vänner/bekanta 9
Skylten vid vägen 7
Jeas maillista 1

2) Hur fick du information om onsdagsprogrammen?
Notis/art YA 3, ÖM 4, Vad händer 0, Annan tidn 0
Affisch. Var? Simrish bibl 2
Facebook 3
Vänner/bekanta 8
Info i Bokcaféet 3 + vid Litteraturrundan 1
Bokcaféets vänkrets maillista 2, Jeas maillista 2

3) Vem är du?
Turist 1
Tillfällig sommargäst 3
Sommarboende på Österlen 4: sedan 1936, 50, 60, 82
Permanentboende på Österlen 14:
Bosatt i: Lund 4, Baskemölla 3, Vik 2, Ö Vemmerlöv, Vitaby, Örnahusen, Rydsgård, Bästekille backar, Ravlunda
Kvinnor: 9, ålder: 56, 58, 60, 60, 64, 65, 67, 70, 74
Män: 5, ålder: 53, 59, 64, 67, 77

4) Hur/var bör man informera om bokcaféet/verksamheen?
Fb, skylt, ÖM 2, YA, maillista 4, Vad händer, Internet, Anslagstavlor, Programblad på Buhres, Havängsboden etc, Bibl, Sjukhus, Coop, Ica, Små broschyrer att dela ut, SMS, affischer i affärer och bibliotek, mun till mun via vänner

5) Övriga kommentarer (12 svar)
Onsdagskvällarna har varit magiska. Tack!
Skulle mycket gärna se en fortsättning i aug-sept-okt med program liknande sommarens + intressanta föredrag, samtal mm.
Mysigt ställe.
Oerhört trevliga och intressanta arrangemang.
Tack för att ni (och stället) finns.
Väldigt trevligt!!
Mycket bra & trevligt arrangemang.
Jag sprider mina erfarenheter av mina besök. Tack!
Gott och trevligt!
Trevligt sätt att mötas på.
En fin upplevelse, lärorik och vacker Tagoreafton.
Fortsätt!! Vi älskar detta!

fredag 2 augusti 2013

Resor bortom horisonten


Åsa Pröjts: Resor bortom horisonten
Ny konstutställning på Österlens Bokcafé


Åsa Pröjts reser i verkligheten och i fantasin. Hon skildrar nära och avlägsna landskap och platser hon aldrig sett. I Österlens Bokcafé mellan Kivik och Rörum visar hon ett dussintal oljemålningar och akvareller från orter bortom horisonten, alltifrån Andalusien till Afghanistan. Det är skarpsynta fantasier, drömbilder från främmande och samtidigt välbekanta trakter.

Åsa skriver: ”När jag målar ser jag mästarna som byggde tornen i det fjärran Afghanistan och barnen som dog i spanska inbördeskriget. Nu leker andra barn på skolgården i Granada. Gamen glider över bergspassens pinjeskogar. (…) Jag har sett in i lejonets öga på en blåsig slätt vid Paarl. Hans man rörde sig i vinden. Jag glömmer det aldrig.”


”Vandrarna", akvarell.

Åsa Pröjts är född 1959 i Malmö. Efter utbildning på Gerlesborgsskolan i Stockholm och Konsthögskolan Valand i Göteborg har hon haft en rad separatutställningar, bland annat på Konsthallen i Varberg, Galleri Ahlner i Stockholm och Lidköpings konsthall. Hon är representerad bland annat på Malmö Museum. Åsa Pröjts är bosatt i Göteborg, undervisar vid Dômen Konstskola och leder kurser på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Utställningen på Österlens Bokcafé pågår till den 20 augusti.


lördag 27 juli 2013

Niklas Törnlund kommer till Bokcaféet!


Onsdag 31 juli 19.00

”Det mesta här är himmel”

Nu välkomnar vi Niklas Törnlund, poeten och trubaduren, till Österlens Bokcafé! 
Han tar oss med på en poetisk-musikalisk resa genom den stora lilla värld som kallas Skåne: dikter med sommarens intensiva livskänsla, egna gitarrballader och flamencorumba! 
Som gäst medverkar tonsättaren Gunnar Jansson, viola.  
Pågående utställning: Målningar av Åsa Pröjts.

  Niklas Törnlund, mångsidig poet och musiker. 




                       
Niklas Törnlund är poet, låtskrivare och estradör med många strängar på lyran. Han har gett ut ett dussintal diktsamlingar sedan debuten med Barfota 1979, däribland samlingar som Mellan istiderna, Du är shamanen och Förlundad. De senaste titlarna är Allt beror på vingar och Jag går mot ett grönt rop. Niklas musikaliska bakgrund finns i åttiotals-gruppen Tundra med skivor som Solfångaren 1981 och Dubbla budskap 1982. Numera ingår Niklas i den musikaliska författartrion Mazetti-Liljegren-Törnlund  (MaLT). Han håller i Litteraturbaren i Lund och undervisar på Lunds universitets författarskola. 2007 fick han Lunds kulturpris.


Insläpp till caféet från 18.30. Kom i tid, begränsade platser! Entré: vuxna 100 kronor. Medlemmar i Bokcaféets Vänkrets går in gratis.

Österlens Bokcafé finns vid väg 9 (Simrishamn–Kivik), mellan Rörum och S Mellby, skylt mitt emot södra avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark.
osterlensbokcafe.blogspot.se 
facebook.com/osterlensbokcafe



söndag 21 juli 2013

Indisk afton i bokcaféet



Onsdag 24 juli 19.00
Rabindranath Tagore 100 år efter Nobelpriset

Lars Eklund och Bubu Eklund presenterar den indiske/bengaliske nationalskalden, författaren, kompositören och konstnären Rabindranath Tagore i ord och ton. Utställning: Böcker av Tagore i original och översättning från Nobelprisåret 1913 och framåt.

 
Lars och Bubu rikshacyklandes i Lund.'

Rabindranath Tagore 1861-1941.


Lars Eklund, journalist, resenär och Indienkännare, var under många år redaktör för tidskriften Sydasien (som numera bara återfinns på nätet). Han är biträdande föreståndare för det internationella Sydasiennätverket SASNET med digital hemort på Lunds universitet. På lediga stunder sjunger han i Ystadoperans kör, och i Indiska kören i Lund tillsammans med Bubu.
Bubu Eklund, född i Calcutta, gift med Lars sedan 1982, är musiker och sångerska, specialiserad på Rabindrasangheet, Tagores tonsättningar av sina egna dikter.

Insläpp till caféet från 18.30. Entré: vuxna 100 kronor.
Österlens Bokcafé finns vid väg 9 (Simrishamn–Kivik), mellan Rörum och S Mellby, skylt mitt emot södra avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark.
osterlensbokcafe.blogspot.se, facebook.com/osterlensbokcafe

Begränsat antal platser. Kom i tid!


söndag 14 juli 2013

Den siste resenären och hans bror


Österlens Bokcafé

Onsdag 17 juli 19.00
Den siste resenären och hans bror

Sören Sommelius berättar om sitt författarskap pendlande mellan Helsingborg och länder bortom horisonten och samtalar med Tomas Löfström om hans biografi Den siste resenären. Utställning: Foton från 50-talets värld av Torgny Sommelius.

Sören Sommelius: Hemma i Ingenstans.

Sören Sommelius.

Torgny Sommelius, 1928-1963.

Sören Sommelius är författare och kulturjournalist på Helsingborgs Dagblad. Han har skrivit flera reportageböcker om Balkan och Indien. Reseskildringen Indiens kämpande Kerala kom 1988, Sista resan till Jugoslavien 1992. Mot kriget, 1994, är ”en roadmovie i trycksvärta” från det krigsdrabbade f d Jugoslavien. I boken Hemma i Ingenstans, 2009, gör Sören personliga nedslag i ett antal städer i den moderna världen. Från King till Obama är ett reportage om medborgarrättsrörelsen i USA. Sören Sommelius senaste bok är biografin Pablo Neruda – poet, älskare, kommunist, 2012.

Insläpp till caféet från 18.30. Entré: vuxna 100 kronor.
Österlens Bokcafé finns vid väg 9 (Simrishamn–Kivik), mellan Rörum och S Mellby, skylt mitt emot södra avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark. osterlensbokcafe.blogspot.se, facebook.com/osterlensbokcafe


lördag 6 juli 2013

"Tystnaden vid nattligt snöfall"


Österlens Bokcafé 

Onsdag 10 juli 19.00 
”Tystnaden vid nattligt snöfall” 

Några nedslag bland ord och bild med poeten MARIE LUNDQUIST och konstnären YVONNE LARSSON. Marie talar om varför hon som poet intresserat sig för bildens språk och samtalar med Yvonne om hennes måleri. UTSTÄLLNING: Målningar av Yvonne Larsson. "Skogen och Hokusai" och fem nya vinterbilder.

Marie Lundquist. Foto: Thomas Wågström.

Yvonne Larsson. Foto: Roza Czulowska.
Yvonne Larsson: "Skogen och Hokusai", oljemålning 2012.

MARIE LUNDQUIST debuterade 1992 med diktsamlingen Jag går runt och samlar in min trädgård för natten. Den har följts av en rad titlar, däribland Brev till de sovande och De dödas bok. Marie har också publicerat översättningar och essäer om fotografi. I augusti kommer hennes första roman, Så länge jag kan minnas har jag varit ensam

YVONNE LARSSON studerade vid Kristianstads konstskola och Malmö konstskola Forum. Debut på Galleri Holm i Malmö 1986, därefter en rad utställningar, senast på Kristianstads konsthall. Yvonne är representerad på bland annat Nationalmuseum, Malmö museum och Norrköpings museum. 

Insläpp till caféet från 18.30. Entré: vuxna 100 kronor.
Obs: begränsat antal sittplatser!
Österlens Bokcafé finns vid väg 9 (Simrishamn–Kivik), mellan Rörum och S Mellby, skylt mitt emot södra avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark. 

osterlensbokcafe.blogspot.se 
facebook.com/osterlensbokcafe

tisdag 2 juli 2013

Resande barn i litteraturen

 
Österlens Bokcafé

Onsdag 3 juli 19.00
Pippi Långstrump och andra resenärer

Tomas Löfström berättar om barnböckernas världsbild och om barn på resa i böckernas värld. Utställning: Barnböcker från när och fjärran. Bildspel: Astrid Bergman Sucksdorffs ”Chendru får en tiger” (1957). Särskilt för unga läsare!

Tomas i indisk bokhandel.


"En tornado." Ur En gyllene bok om vår jord, 1953.

Tomas Löfström är författare och kulturskribent (och innehavare av Österlens Bokcafé). Hans första bok Liftare följdes av Vägen till Kathmandu och andra reseskildringar. Men han har också skrivit romaner och essäer, översatt indisk litteratur och redigerat en tjock antologi om Österlen. Hans senaste bok är Den siste resenären, en biografi om den bortglömde författarkollegan Torgny Sommelius.
Läs mer på Tomas hemsida tomaslofstrom.com. Där finns också, under rubriken ”Resa med barn”, ett avsnitt om unga resenärer i litteraturen.


Insläpp till caféet från 18.30. Entré: vuxna 100 kronor.
Österlens Bokcafé finns vid väg 9 (Simrishamn–Kivik), mellan Rörum och S Mellby, skylt mitt emot södra avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark.
osterlensbokcafe.blogspot.se, facebook.com/osterlensbokcafe


söndag 30 juni 2013

Att resa som ett barn



Små barn har inget begrepp om avstånd, rumsliga storheter, städers och länders utsträckning eller andra geografiska mått. Världen är här och nu.
Jag är centrum, eller snarare vi, tillsammans, en enhet, ett kollektiv som först så småningom splittras i ego och andra.
Så som också först så småningom rummets väggar vidgas med blickens och kroppens och rörelsernas ökande förmåga och världen växer kring detta ursprungliga här-nu-jag mot ett allt större antal där-dit-bort-vidare-hän-fjärran-dörrar-portar-horisonter.
Det dröjde länge innan Aurora begrep att Skåne inte låg i Stockholm, eller tvärtom. Det ena var visserligen Grönalund, gården där hon mest var på sommaren, och det andra var Karlbergsvägen där hon mest var på vintern. Men skillnaden var inte geografisk utan upplevelsemässig. Det fanns inte avstånd, det fanns olikhet. På det ena stället fanns gräs och träd och hav och hästar. På det andra fanns stora hus och bilar och dagis. I Skåne fanns farmor och farfar, i Stockholm fanns mormor och morfar. 


Resan mellan de två polerna var ingen rumslig rörelse, inte heller handlade den särskilt mycket om tid, den upplevdes överhuvudtaget inte som någon förflyttning. Man satt stilla på en tågsoffa. Man läste i böcker, ritade lite, sjöng, åt mat, gick på toaletten. Ibland tittade man ut genom fönstret och där var hus, skog, sjöar, människor, himmel, fåglar. Gled bakåt, for förbi. Sen steg man av. Sen satt man lite till i en buss, eller i tunnelbanan. Sen var man där. Grönalund, eller Karlbergsvägen. Beroende på varifrån man kom.
Men det var ingen resa. Det var snarare någon sorts trolleri. Eller inte ens det. Det var inget konstigt heller. Det var som att gå från lägenheten till dagis (klä på sig ytterkläder, sitta en stund i vagnen), som att röra sig mellan rum i lägenheten: här är köket, här är sovrummet, här är arbetsrummet. Här sitter Tomas och skriver. Här sitter Eva och ”planerar”.
Är det vinter eller sommar? Idag är det onsdag. Igår var det juni. Ligger Sverige i Stockholm eller? Imorgon ska vi åka till Skåne. Ska vi inte gå till dagis då? Ska vi sova i Skåne också? Ska vi åka tunnelbana eller ska vi ta 47:an? Till Kulturhuset kanske och lyssna på sagor. Ska vi vara länge i Skåne?
Länge?
Ut genom dörren, hennes lilla blåa ryggsäck.
Hej då alla gosedjuren, vi ses efter sommaren!
Efter sommaren?
Vad är tid? Och vad är avstånd? Något mätbart, med någon sorts måttstock. Avstånd är tid.
Allt är relativt. Men man lär sig. Och världen växer, tar gestalt, får skepnad och form. Världen skapas. Man skapar den.
Man lär sig att det är längre till Marocko än till Simrishamn. Man lär sig att det går fortare att flyga än att åka tåg. Man lär sig att jorden är rund.
Det är inget man förstår. Men det är så.
Men det är fint att resa även om man inte förstår eller ens bryr sig. Det är roligt att resa. Det är bra.
Eftersom det är ett skeende, en rörelse: någonting som händer. Förändring. Man ser framåt, tror på framtiden, det tillkommande. Målet, om det finns ett mål. I varje fall: fortsättningen. Från–till. Mellan nu och nästa nu. Mellan här och nästa här.
Också när de var små, flickorna.
De första åren, när bara Aurora fanns. När jag åkte ensam med henne till Skåne.
Kämpandet med barnvagnen och ryggsäcken på tåget. Blöjbytena i fullsatta kupéer. Tanterna som tittade på med kritiskt intresse. Matandet och sysselsättningsterapin. Pauserna när hon somnade i barnvagnen och jag kunde bläddra igenom DN och kanske gå till restaurangvagnen och hämta en kopp kaffe och ta en snabb cigarrett i rökkupén.
Eller när hon blev större och skulle läsa sagor och springa fram och tillbaka i gången och leka med andra barn och ställa frågor och berätta allt för alla.
Promenaderna till restaurangvagnen som var spännande vandringar genom det okända, varje kupé olika, passagerna mellan vagnarna lite pirrande obehagliga, dunkelt, skakigt, slamrigt, blåsigt. 
Mellanrummet. I vilket resan har sitt liv, sin existens, sin utmätta tid.
Rälsdunket, som är resans sång. Dess rytm och tecken, alfabet och musikaliska emblem. Dunk-dunk, dunk-dunk, dunk-dunk.
Lyfta henne över klyftan, hålla hennes hand.
Ansvaret, tilliten. Styrkan, som utgick från henne till mig. Hon gav mig kraft att bära henne genom farorna. Så växte vi. Så lyfte resan oss.
Vi var på väg. Vi reste. Far och dotter. Utanför fönstret gled Sverige förbi. Dunk-dunk, dunk-dunk.
Stockholm–Hässleholm. Vänta på perrongen. Hässleholm-Kristianstad. Vänta vid busstationen. Buss till Kivik. En lång dags färd.
Vi kunde ha fortsatt. Till Malmö, tagit flygbåten över till Köpenhamn. Ett nytt tåg vidare neråt. Kontinenten. Europa. Paris. Södern. Solen och värmen, vindar och hav.
Som vi också gjorde, Eva och jag och hon, Aurora, när hon var fyra månader. Ner till Grekland. En lång varm höst. Öarna i havet. Kos och Kalymnos. Rhodos. Kreta. Santorini. Mykonos. Och sedan Pireus, Aten. Buss tvärs över Peloponnesos, båt till Ancona, tåg till Venedig. 


”Aurora Blue-Eye!”
En ung kvinna från Vietnam, på båten från Patras, uppe på däck, där vinden blåste så. Om hennes blå ögon, de var så särskilt blå, och särskilt där och då mellan hav och himmel.
”Det blåååser i Skrottans hååår!”
Och så blåååste man mot hennes panna och hår, och då blundade hon, Skrottan-Aurora, och skrattade och ville att man skulle göra det igen och igen, mer och mer och mer.
Vinden, fartvinden. Resans vind som smeker våra kinder, som doftar av fjärran. Tårar. Minnen. Glada ljusa skratt i denna lena vilda vind.
Agadir 1986. Strandpromenaden med pommes-frites-kiosken. Bilresan till öknen i söder. Aurora och Filippa med huvudena ute genom den öppna rutan: ”Bonjour! Bonjour! Bonjour!”
De minns det båda två, trots att de var så små, Aurora fyra, Filippa två. Men senare resor aktualiserar de tidigare, håller minnena vid liv, ger dem form, kristalliserar.
Kreta 1988. Knossos. Det torra landskapet, de restaurerade ruinerna: husen, färgerna, väggmålningarna. De minns det mycket tydligt.
Berlin 1989. Filippa, fyra år, vid den genombrutna muren. På väg ner genom Östeuropa tillsammans med Eva. Hon minns.
Paris 1993. Fotot av flickorna framför Eiffeltornet. Som jag och mina bröder 1959. Som Eva och hennes syster 1963.
Men vad är det egentligen de minns? Från de första resorna, innan de hade något att fästa minnena vid. Inget språk, ingen kunskap, inga sammanhang. 
Jag minns inte längre hur det var att inte veta.
Att sakna överblick. Så liten att man inte når upp eller ut. Instängd, fånge i sin barndoms mentala och fysiska begränsning. Utan ord eller insikter.
Ändå inte oberörd, inte opåverkad av impulser och influenser. Tvärtom: det är där och då ens öde formas.
Av rälsens dunk och vindarnas sång och vågornas skvalp bland vita kiselstenar och de främmande rösternas ordmelodi. Former och färger, mönster, strukturer. Solens ljus och blåa skuggor, sandens värme och tavernans dofter, nattens stjärnor i Santorinis lagun, fåglar och fjärilar och fjärran öars blånande berg.


Incitamenten, utgångspunkterna.
Också i själva tingen. Tingens utstrålning. Souvenirerna som minnets och drömmens verktyg. Lockelsen de genererar. Alla dessa föremål som hemförts utifrån världen och sedan givit upphov till nya resor, i nya generationer. 
Hermann Hesses morfars glasskåp med statyetten av Shiva och andra indiska gudabilder. Bruce Chatwins mormors kusins förtorkade skinnbit av en förhistorisk jättesengångare från Patagonien.
Fars pinaler på bokhyllan där hemma när jag var liten: en vit korall från Söderhavet, ett buddhahuvud av brons från Ceylon, den stora kamferkistan från Singapore.
Kommer Aurora och Filippa att minnas tingen i mitt glasskåp?
Resandet som arv. Världen som del av vardagen och hemmet.
Eiffeltorn som örhängen, i neonrosa plast. Indiska bindi-märken i pannan. Filippas dagbok den 29 april 1995: ”Tidig morgon upp. Åka till Skåne. Pappa till Tibet.”
Det första jag minns är Igelösa, en by utanför Lund dit vi flyttade när jag var fem. Åkrarna och gårdarna, den brunsvarta leran, sockerbetorna, rapsen gul och doftande, himlen ovanför så hög och blå och ren och lärkorna som sjöng och den stora gröna gräsmattan och kastanjeträdet med vita blomfacklor som fällde sina kronblad som snöflingor.
Och jordgloben vi köpte när far skulle resa jorden runt med Älvsnabben 1954. Då var jag sex och det var då jag började förstå. Gång på gång läste jag i ”FiB:s Gyllene bok om vår jord” om hur världen såg ut och jag betraktade bilderna länge och ville resa dit-ut-bort-överallt och se hur det verkligen var.
När förstår man? Kanske aldrig.
Måste man ha markerat sin fars resa över alla världens hav med en nål fastsatt med en liten bit röd tejp som flyttades millimeter för millimeter dag efter dag under ett halvt år runt den lysande jordgloben på hans tomma skrivbord? Måste man som barn ha färdats över Atlanten från Genua till Buenos Aires och bott tio månader i Argentina? 


Måste man sedan också ha tagit tåget till Paris i maj 1968? Måste man ha liftat från Köpenhamn till Marrakech? Måste man ha rest från Istanbul till Indien i lokala bussar, rest med transsibiriska järnvägen från Moskva till Peking och färdats över Himalayas högsta bergspass till det heliga Lhasa?
För att förstå, verkligen. Hur långt det är, hurdant det är. Erfarenhetsmässigt och känslomässigt. Tiden, rummet. Hur stor världen är. Hur olika allting är. Och vackert och skimrande och evigt. Och att det är mitt och att det inte kan ägas och att det finns frihet.
Eller för att förstå detta: att man inte kan förstå.
För att bli vuxen. Eller: för att inte bli vuxen.
För att inte växa fast.
För att förbli barn: nyfiken, rastlös, fylld av förväntan och längtan. Och skynda världen till mötes med öppen blick. Hoppfullt. Förutsättningslöst.
Därför att det alltid finns en väg. En horisont, en hemlighet, ett bortom.